snuskonsten

Jag har redan nämnt det mesta som nämnas kan om den lilla snusproducenten Gotlandssnus AB, den enda helsvenska snusproducenten som finns. Förutom Gotlandssnus produceras även Jakobsson's Snus i fabrikslokalerna. Namnet har ett enkelt urspung - ägaren Henrik Jakobsson hade en gammelfarfar - Jakob Jakobsson - som under mitten av 1800-talet fick rykte om sig som en mycket god snusproducent. Smaken har sonsonsonen försökt återskapa och resultatet är ett smakrikt snus med tydliga citrustoner. Det påminner onekligen om General, men med ett litet större djup i smaken. Tobaksblandningen består till viss del av den ovanliga sorten Alida, som odlas bl.a. på Gotland och i Åhus-trakten.
Jakobsson's Snus lanserades 2008 och finns i två smakvarianter, Classic och Ice Fruit. Classic är ett utmärkt komplement till General, till och med ett litet bättre sådant. Smaken kan visserligen anstryka en viss bitterhet, men är såpass stor att det är något, i alla fall jag, accepterar. Jag ser det här framförallt som ett vardagssnus, en smak som går väl ihop med det mesta för den vane snusaren. Citrustonerna gör att det fungerar bra ihop med friskare smaker, men samtidigt domineras det av en klassisk tobakssmak, som även funkar till kaffe och liknande.
Ice Fruit är en spännande smak, som framförallt smakar godis. Det är viktigt, det där lilla "framförallt", eftersom man faktiskt känner att det är tobak man har under läppen. Det smakar lite som en fruktkola rullad i mintpulver, och är i första hand roligt att snusa som första snus på morgonen - både sött och mint! Dagen blir ju så mycket roligare då! Skall man likna det vid något annat snus ligger Göteborgs Rapé no 2 närmast till hands, eftersom det är även där är frågan om en konstgjord smak som på något märkligt sätt harmonierar med tobakssmaken. Mycket handlar säkert om att Jakobsson's Snus redan från början smakar såpass mycket citrus, att det inte känns som ett onaturligt steg att förstärka fruktsmaken.
Dosorna är väldigt fina. Jag kan förundras lite över den enorma skillnaden i design mellan Gotlandssnus och Jakobsson's Snus - det något tafatta gråa som finns hos Gotlandssnus har hos Jakobsson's ersatts med välbalanserade marina motiv. Färgen är svart, trycket i gula toner och loggan pryds av ett skepp - jag tror att det inte är helt fel att koppla till emigrantskeppen mot Den Nya Världen, då svenskarna spred vårt tobaksbruk hela vägen över Atlanten. Spottkopp finns på locket i form av en kompass. Det är så illa att jag nog skulle snusa snuset bara för dosans skull, tack och lov är även smaken god.
Tillgängligheten är tyvärr lika dålig vad gäller Jakobsson's som Gotlandssnus, om man inte befinner sig på ön får man sätta tilliten till internet, eller tala med sin kiosk och be de köpa in. Jakobsson's Snus har en egen hemsida, som även den finns länkad till här på bloggen.

Det finns bara ett enda helsvenskt bolag som producerar snus, och detta bolag finns på Gotland. För enkelhetens skull går det också under namnet Gotlandssnus. Det är således den medvetne konsumentens val - tror man på närproducerat, och det tror jag att man bör tro (oavsett halt av kulturell medelklass man bygger sin identitet på), är detta det självklara valet. Sedan 2006 består snuset dessutom till viss del av tobak odlad på Gotland, sorten Alida från Åhus. Problemet är att Gotlandssnus är nästintill syndigt svårt att få tag. Råkar man inte bo i Gotlands kommun, vilket endast ca 57 600 personer gör, står tilliten endast till internet. Då kan man skatta sig lycklig att Gotlandssnus hemsida måste vara den absolut finaste inom genren snus-hemsidor. Här finns inget obehagligt köptvång, trots att det självklart är en kommersiell sida. Gör ett besök! Länkar finns bland mina länkar här på sidan.
Gotlandsnus historia började så sent som år 2000, då Henrik Jakobsson började pilla ihop snus hemma i köket. Den sträcker sig dock längre bak i tiden - redan 1741 producerades snus på Gotland, i Visby Spinneri, och Henrik var hela fjärde generationens snusnjutare. 2003 lanserades första produktionen, Anissnus lös, året innan hade bolaget registrerats. Fram tills idag har en finsmakande ström snusar presenterats på marknaden.
Gotlandsnus största behållning är dess smaksatta snusar. En vettig människa kan väl inte tro att något så bisarrt som flädersnus skulle vara gott? Men oj - det är det! Det smakar friskt, fruktigt och med en omisskännlig smak som faktiskt, på fullaste allvar, kastar en ner i en stor bytta flädersaft. Jag vill liksom stanna där, i byttan. Smaken är dock inte så stark att den inkränktar på andra smaker, och gör den omöjlig att kombinera. Det här går i princip att snusa som Röda Lacket eller Tre Ankare, till lätt, sött eller fruktigt. Det är kanske ingen höjdare till kaffet, det röda vinet eller viltsteken, men till sådant finns det annat att tillgå. Gotlandssnus första smak - Anissnuset - är också beundransvärt. Jag kan bli så trött på alla dessa lakritssnusar, marknaden, eller åtminstone jag, är övermätt! Anissnuset smakar däremot anis, d.v.s. lakrits, men med en rundhet jag saknar hos exempelvis Catch, Mocca eller LD Black. Anis är en krydda som används i matlagning, vilket gör att det är så mycket naturligare. Det känns inte som godis, trots att det smakar mestadels som det. Jag rekommenderar det i synnerhet som ett snus till kafferepet, kanske den åttonde sortens kaka? Gotlandssnus finns även i en originalsmak, som smakar klassisk tobak. Smaken är syrlig, den anstryker General, men är inte lika utpräglad. Personligen föredrar jag de rundare smakerna, men kan ändå ha behållning även av detta snus. Min förälskelse i Gotlandssnus grundar sig dock framförallt på smaksättningarna.
Dosorna är gråa och för tankarna till gotländska stenpartier - känns inte grått en aning kalksten? Förs inte tankarna till Visbys stadsmur, raukar och får? Jo, faktiskt - trots att det tråkigt nog utstrålar lite hemmabygge. Särskilt snygg tycker jag tyvärr inte att de är, och de saknar även spottkopp - ett alltid lika påtagligt minus. En viktig detalj är dock att dosorna är 100 procent återvinningsbara - heja heja!
Som en sista kommentar skall nämnas att Gotlandssnus aktivt minskar det cancereogena ämnet TSNA, det tobaks specifika nitrosaminerna .

Göteborgs Rapé är ett modernt snus, konsumtionen ökar stadigt, men historien sträcker sig tillbaka till 1917, då produktionen drog igång på västkusten. Idag ligger snuset som en stadig fyra på popularitetstoppen, med endast General, Ettan och Grov som lyckade konkurrenter. Göteborgs Rapé produceras av Swedish Match och finns endast i vit portion, visserligen även i lös och mini, samt smaksatt med lingon - men den kombinationen, med toner av Zoo-tabletter, väntar vi lite med. Vi ska istället tala om denna kryddiga smak som vunnit så många svenskars hjärtan. Namnet - rapé - är som synes franska och betyder rivet. Det syftar på tekniken vid behandlingen av tobak - man river (eller rev, nu sköts det maskinellt) tobaksbladen med en sorts rivjärn, för att uppnå rätt konsistens. I början på 1900-talet hade de flesta snussorter namn efter platsen där de producerades, så för att skilja ut sig en aning lade tobaksproducenten i hamnstaden till ett "rapé" efter Göteborg. Det fläktar onekligen en aning kontinentalt. Snuset har en tydlig enbärssmak. Liksom alla fruktiga snusar passar även rapén bäst ihop med lätta smakar, men går även mycket fint ihop med vanlig husmanskost. Enbär är en väl använd krydda i matlagningen, vanligt till viltkött och i mustiga grytor. Det är också en som smaksätter gin, vilket naturligtvis gör det till en god rapé-kombination. I dessa tider rekommenderar jag snusaren att plocka med sig en dosa till kräftskivan; sprit, skaldjur och enbärssnus - en mycket lyckad förening!
Alldeles nyligen började en ny design av dosan dyka upp i affärerna. Jag har alltid uppskattat Göteborgs Rapé ur ett estetiskt perspektiv, guld och mörkblå glans lyfter snuset ur smutsen. Den nya dosan flirtar lite med nutiden, vilket känns en aning onödigt. Och varför korta ner Göteborgs Rapé till ett "GP"? Förmodligen är det till viss del ren vana, man vill ju inte vara den som är den, den bakåtsträvande.Trots det publicerar jag här en bild på den gamla versionen, i dagarna också den mest spridda.