snuskonsten

Det finns bara ett enda helsvenskt bolag som producerar snus, och detta bolag finns på Gotland. För enkelhetens skull går det också under namnet Gotlandssnus. Det är således den medvetne konsumentens val - tror man på närproducerat, och det tror jag att man bör tro (oavsett halt av kulturell medelklass man bygger sin identitet på), är detta det självklara valet. Sedan 2006 består snuset dessutom till viss del av tobak odlad på Gotland, sorten Alida från Åhus. Problemet är att Gotlandssnus är nästintill syndigt svårt att få tag. Råkar man inte bo i Gotlands kommun, vilket endast ca 57 600 personer gör, står tilliten endast till internet. Då kan man skatta sig lycklig att Gotlandssnus hemsida måste vara den absolut finaste inom genren snus-hemsidor. Här finns inget obehagligt köptvång, trots att det självklart är en kommersiell sida. Gör ett besök! Länkar finns bland mina länkar här på sidan.
Gotlandsnus historia började så sent som år 2000, då Henrik Jakobsson började pilla ihop snus hemma i köket. Den sträcker sig dock längre bak i tiden - redan 1741 producerades snus på Gotland, i Visby Spinneri, och Henrik var hela fjärde generationens snusnjutare. 2003 lanserades första produktionen, Anissnus lös, året innan hade bolaget registrerats. Fram tills idag har en finsmakande ström snusar presenterats på marknaden.
Gotlandsnus största behållning är dess smaksatta snusar. En vettig människa kan väl inte tro att något så bisarrt som flädersnus skulle vara gott? Men oj - det är det! Det smakar friskt, fruktigt och med en omisskännlig smak som faktiskt, på fullaste allvar, kastar en ner i en stor bytta flädersaft. Jag vill liksom stanna där, i byttan. Smaken är dock inte så stark att den inkränktar på andra smaker, och gör den omöjlig att kombinera. Det här går i princip att snusa som Röda Lacket eller Tre Ankare, till lätt, sött eller fruktigt. Det är kanske ingen höjdare till kaffet, det röda vinet eller viltsteken, men till sådant finns det annat att tillgå. Gotlandssnus första smak - Anissnuset - är också beundransvärt. Jag kan bli så trött på alla dessa lakritssnusar, marknaden, eller åtminstone jag, är övermätt! Anissnuset smakar däremot anis, d.v.s. lakrits, men med en rundhet jag saknar hos exempelvis Catch, Mocca eller LD Black. Anis är en krydda som används i matlagning, vilket gör att det är så mycket naturligare. Det känns inte som godis, trots att det smakar mestadels som det. Jag rekommenderar det i synnerhet som ett snus till kafferepet, kanske den åttonde sortens kaka? Gotlandssnus finns även i en originalsmak, som smakar klassisk tobak. Smaken är syrlig, den anstryker General, men är inte lika utpräglad. Personligen föredrar jag de rundare smakerna, men kan ändå ha behållning även av detta snus. Min förälskelse i Gotlandssnus grundar sig dock framförallt på smaksättningarna.
Dosorna är gråa och för tankarna till gotländska stenpartier - känns inte grått en aning kalksten? Förs inte tankarna till Visbys stadsmur, raukar och får? Jo, faktiskt - trots att det tråkigt nog utstrålar lite hemmabygge. Särskilt snygg tycker jag tyvärr inte att de är, och de saknar även spottkopp - ett alltid lika påtagligt minus. En viktig detalj är dock att dosorna är 100 procent återvinningsbara - heja heja!
Som en sista kommentar skall nämnas att Gotlandssnus aktivt minskar det cancereogena ämnet TSNA, det tobaks specifika nitrosaminerna .