snuskonsten

Göteborgs Rapé är ett modernt snus, konsumtionen ökar stadigt, men historien sträcker sig tillbaka till 1917, då produktionen drog igång på västkusten. Idag ligger snuset som en stadig fyra på popularitetstoppen, med endast General, Ettan och Grov som lyckade konkurrenter. Göteborgs Rapé produceras av Swedish Match och finns endast i vit portion, visserligen även i lös och mini, samt smaksatt med lingon - men den kombinationen, med toner av Zoo-tabletter, väntar vi lite med. Vi ska istället tala om denna kryddiga smak som vunnit så många svenskars hjärtan. Namnet - rapé - är som synes franska och betyder rivet. Det syftar på tekniken vid behandlingen av tobak - man river (eller rev, nu sköts det maskinellt) tobaksbladen med en sorts rivjärn, för att uppnå rätt konsistens. I början på 1900-talet hade de flesta snussorter namn efter platsen där de producerades, så för att skilja ut sig en aning lade tobaksproducenten i hamnstaden till ett "rapé" efter Göteborg. Det fläktar onekligen en aning kontinentalt. Snuset har en tydlig enbärssmak. Liksom alla fruktiga snusar passar även rapén bäst ihop med lätta smakar, men går även mycket fint ihop med vanlig husmanskost. Enbär är en väl använd krydda i matlagningen, vanligt till viltkött och i mustiga grytor. Det är också en som smaksätter gin, vilket naturligtvis gör det till en god rapé-kombination. I dessa tider rekommenderar jag snusaren att plocka med sig en dosa till kräftskivan; sprit, skaldjur och enbärssnus - en mycket lyckad förening!
Alldeles nyligen började en ny design av dosan dyka upp i affärerna. Jag har alltid uppskattat Göteborgs Rapé ur ett estetiskt perspektiv, guld och mörkblå glans lyfter snuset ur smutsen. Den nya dosan flirtar lite med nutiden, vilket känns en aning onödigt. Och varför korta ner Göteborgs Rapé till ett "GP"? Förmodligen är det till viss del ren vana, man vill ju inte vara den som är den, den bakåtsträvande.Trots det publicerar jag här en bild på den gamla versionen, i dagarna också den mest spridda.