snuskonsten

Det har efter en veckas tystnad blivit dags för bloggens första recension.

Att börja var svårare än jag trodde. Hur ska jag hitta tampen jag sedan tänker dra mig fram med? Jag gick igenom olika planer i sommarvärmen - skulle jag börja så som jag själv började med Granit portion? Skulle jag ta något av de nya märkena som lanserats? Camel original - vilken höjdare! Eller skulle jag börja där allting faktiskt började. När de små lokala tobaksproducenterna för första gången fick riktig konkurrens av en jätte på marknaden. Låta de andra förslagen strykas till förmån för historien, traditionen och det svenska arvet. Ja, så gör jag - och valfritt stolpskott som tvivlar på min anti-nationalistiska övertygelse bes omedelbart att kila ner till affären och köpa en dosa Ettan.

Ettan är inte bara Sveriges äldsta snusmärke, utan även landets äldsta varumärke inom livsmedelsbranschen. 1822 lanserade Jacob Fredrik Ljunglöf sitt snus. I början fanns även Ljunglöfs Nr 2 och Nr 3 - där numreringen beskrev tobakskvaliteten. Numer finns endast Ettan kvar. Smaken sägs vara exakt densamma sedan starten, i vilket fall är ingredienserna det - vatten, salt och tobak. Ettan-snusare täcker idag upp hela 14,7 % av snusmarknaden, vilket gör det till ett av de mest sålda märkena. Det ägs idag av Swedish Match och finns att köpa i princip överallt där tobak säljs. 

Smaken är rund och mjuk och rökig. Den passar bra till de typiska snus-situationerna; en Ettan till kaffet, en Ettan till ölen eller vinet och en Ettan efter maten är alla utmärkta idéer. Eftersom smaken är såpass tung är det inte den bästa snusen på morgonen, om man inte är van Ettan-snusare. Själv tar jag den helst till kaffet, en typisk eftermiddags- och kvällssnus, egentligen tillräcklig i själv.

En så länge koncentrerar jag mig på portionssnus, vilket gör att jag här utelämnar Ettan lös. Ettan finns i både original och vit portion, och som alla Swedish Match vita portion lyckas den i konsistensen. De vita portionerna blir ju som bekant oftast lite för torra, det är svårt att få de att ligga bekvämt under läppen och det resulterar oftast i att konsekvensen blir just den man försöker undvika - snuset rinner på ett obehagligt sätt ner i halsen efter uppblötningen. Vad gäller Ettan rekommenderar jag att köpa original istället - framförallt för att det inte är någon större skillnad, och även om vit portion i allmänhet håller smaken mycket längre, så är det i det här fallet en del av charmen att liksom översköljas av Ettans kraftiga smak - och sedan spotta ut den.

Sist men inte minst behövs några kommentarer kring dosan. Det finns en spottkopp - eller ett snuslock, om man hellre vill - vilket är en oerhört intelligent innovation. Trots att det finns högst beundransvärda snusmärken utan lock är detta alltid att föredra - alla gånger man suttit där och förtvivlat försökt trycka fast snusen under skolbänken!

Designen ändrades 2007, men har fortfarande kvar sin klassiska touch. Ettan känns rejäl och naturlig; det är lite blåjeans och kängor över det - någonting som aldrig går ur tiden. Den hör också till snussorterna utan några direkta fördomar, det är varken Catch eller Grov eller Göteborgs Rapé - inga köns- eller lokala kopplingar.

Om inte annat så för den historiska kopplingen, så bör Ettan snusas. Det är ett mycket bra standardsnus, som den som är på jakt efter ett sådant med all säkerhet kan fastna för. Jag rekommenderar även Ettan som ett fint snus till grillen nu när tiderna är inne.

Snusa gott i värmen!