snuskonsten

Det kräver sin förklaring. Jag brottades länge med det moraliska i att främja en vara som är så överbevisat beroendeframkallande. Jag tycker att man ska försöka frigöra sig från allt sådant - om inte annat i respekt för ens medmänniskor då abstinenssväningarar svallar . Trots det kan jag inte låta bli. Jag gillar snus! Jag gillar snus mer än som ett nikotinplåster, jag gillar alla dessa olika smaker och former och jag har i ett halvårs tid förundrat konstaterat att ingen skriver om det här. Det finns tusentals modebloggar, men inte en enda om vilket snus som passar bäst till ett rökigt rödvin eller någon diskussion om de olika dosornas design.

Och idag föll droppen och bägaren rann över. Droppen i sig vad en cykelfärd, där jag visslade korsade gator, väjde för katter, barnvagnar och duvor och längtade hem till en kopp te och en Lucky Strike. Snuset, alltså. Jag insåg då att för mig har snusandet blivit ritualiserat, det börjar långsamt få samma romantiska anda kring som nyss nämnda märkes cigaretter hade mitt första år på gymnasiet. Och det var inte bara att få åka hem och snusa, det var att få åka hem och snusa just Lucky Strike, jag kände inte för Röda Lackets fruktighet, inte för Ettans runda tobakssmak eller Generals ton av citrus - just idag längtade jag efter en snus med lakritssmak, och det fick jag.

Nikotin är beroendeframkallande. Det är svårt att sluta röka, och det påstås av många vara ännu svårare att sluta snusa. Rökning är dock bevisat farligt, till skillnad från snuset. Rökning är också en stil, en rockstjärnemyt, en anda av revolution och frigörelse. Det går att röka sofistikerat. Jag vill på något bakvänt sätt slå ett slag för folkhälsan och säga - börja snusa! Snusa medvetet! Snusa efter humör, pröva nya sorter! Tandköttet får stryk, i viss mån även humöret, men en värld av smaker öppnar sig.
.