snuskonsten

Snuset görs i Arvika, finns i sorterna 1847 Original och 1847 White Portion, och serveras i en unik plåtdosa. Unik och unik - alla 1847-dosor ser ju faktiskt likadana ut, och plåtdosor finns det fler av i snussortimentet. Det tråkiga är ju att dosan faktiskt är 1847:s största behållning. Den är oerhört snygg, materialet kombinerar känslan elegant och rejäl, och tack vare en liten tryckfunktion på locket underlättas öppningsprocessen. Det finns också en liten spottkopp på undersidan, som även om den är i minsta laget, sitter ordentligt på plats och fyller sin funktion.

Det är tråkigt, för visst skall snus synas - men smaken är ju själva poängen. Den är traditionell i bemärkelsen att den framförallt smakar tobak, en kraftig och rökig smak, vars nackdel är den lite unkna eftersmaken. Ju längre snuset sitter inne, desto bittrare blir det, det rökiga försvinner och ersätts av någonting som nästan känns lite giftigt. Själva smaken är också mycket stark, och 1847 Original rinner en aning för mycket, vilket gör att styrkan överdrivs och känns nästintill obehaglig. Att inleda dagen med en 1847 känns oerhört främmande, och för de stackarna med stressmage skulle det bara innebära självplågeri. Därför rekommenderar jag White Portion. Det gäller ju alla vit portion - smaken håller betydligt längre. 1847 White har lyckats väl i konsistensen, den är tillräckligt fuktig för att ligga bekvämt under läppen, lätt formbar och börjar inte heller rinna  vilket faktiskt är fallet med en del vit portion.

Jag skulle säga att 1847 kan vara ett spännande komplement för en General-, Ettan- eller Grovsnusare, men har svårt att tro på det som ett vardagssnus. Ett bjudsnus att flasha med på krogen, gott att avrunda kraftiga måltider med eller till rött vin och mörka ölsorter. Snåla inte när 1847 snusas, det mår ni bara dåligt av. Ha inne prillan en stund, ta sedan ut den. Det här ingenting att suga på.