snuskonsten

Så. Denna text blir premiärtexten i bloggen om ett renodlat lågprissnus, det största vi har på marknaden - nämligen Kronan. Snuset lanserades i slutet av år 2005, och fanns i butiken från och med februari 2006. Vad som egentligen är skillnaden mellan lågpris- och vanligt snus är det finstilta. Tobaken är densamma, producenterna är desamma och portionerna ser likadana ut. Kvalitetsskillnaden ligger till stor del i själva dosan, plasten är ofta tunnare och - som i fallet Kronan - saknas spottlocket. Det är även ofta så att portionerna är aningen mindre, istället för det normala 24 gram per portion ligger det ofta på ca 20 gram (även detta stämmer in på Kronan). Antingen är det så att snuskonsumenter blir fattigare och fattigare eller så snusar de mer och mer eller så har vi i allmänhet bara blivit lite snålare vad gäller vår tobakskonsumtion - lågprismarknaden ökar friskt. Kronan är ledande med hela drygt 13 %, följt av Fiedler & Lundgrens (eller British American Tobacco som är ägare) Granit på 8 % av den totala snusmarknaden. Dessa siffror är från 2009, skall tilläggas, så det kan har skjutits något åt ena eller andra hållet.

Med denna fakta i bakhuvudet tar jag mig således an snussmakningen. Jag är inte så förtjust i Kronan. Jag kan tycka att det är ett gott billigt alternativ, även om jag personligen föredrar Granit, men på det stora hela kan jag inte släppa den något tvåliga avrundningen på smaken, och jag vet inte vad den kommer ifrån. Som sagt - tobaken är densamma, så kanske är det bara så att även jag, mot min vilja, så styrs av prisrelaterade förväntningar. Grov (som jag anser vara Swedish Matchs dyrare motsvarighet till Kronan) smakar bättre. Det går inte att komma ifrån, och jag tror att de flesta skulle hålla med mig. Kronan är tänkt att fungera som ett billigt alternativ till samtliga snuskonsumenter, att smaken skulle ligga någonstans mellan General, Grov och Ettan - kanske är det därför. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, särskilt om man inte vill betala för stycket ifråga.

Kronan finns i original portion, vit portion och lös. Som ni säkert redan förstått har jag fortfarande inte börjat recensera lössnus, det handlar inte om bristande intresse utan mer för att det är svårt att blanda äpplen och päron. Det kommer, jag lovar. Som vanligt vad gäller Swedish Match är kvaliteten på portionerna, både original och vit, i hög klass. Den vita är torr, men inte för torr och den fuktiga är fuktig men inte för fuktig. Dosorna fick ny design nu i våras, varpå den vit portion förärades en helvit dosa och original portion tilldelades ett silverlock. Lös behöll det gamla i guld. Det är stilrent och snus-klassiskt, inga krusiduller och därför varken något att klaga på eller något att höja till skyarna. Det är nog det jag skulle säga om Kronan på det stora heller. Både och och varken eller - ett snus i vardagen som gör vad det ska, men inte mer än så.