snuskonsten

För tio år sedan startades det lilla företaget i Vårgårda av Lars Björkholm (efter att han, i en sommarstuga mil från närmsta kiosk, insåg att han glömt att köpa snus) och en stjärna var född. Året därpå lanserades märket landet runt, och Gustavus AB sågs som en av de starkaste utmanarna till Swedish Match. Sen händer det som händer. Idag finns F&L. Skruf AB, V2 Tobacco och Gotlandssnus, m.f. Gustavus köptes upp av tobaksföretaget Gallaher, som ville utöka varuportföljen med svenskt snus, och förra året köptes det vidare till jätten JTI (som har Camel som sitt snusflaggskepp). Gustavus har gått från det lilla, lilla företaget i Kungsörnens gamla kvarn i Vårgårda, där tobaksdoften konkurreras ut av Doggys hundmatsstank och ägaren har testat och prövat och ritat hela fabriken med egna händer – det lilla företaget hjärtat klappar för – till att ägas av ett av världens största bolag, som hänger på låset och bara väntar på att EU ska upphäva snusförbudet, så de kan tjäna storkovan ännu en gång. Säga vad man vill om kapitalismen, snuset finns kvar på marknaden.

Det är dock inte det lättaste att få tag på, utan hittas framförallt i mer välsorterade tobaksbutiker. Det hör dock till de märken som man, med lite tur, även kan hitta på en helt vanlig bensinmack. I början av 00-talet fanns det ett flertal olika smaker, men idag är det i princip bara Gustavus Original som går att få tag på. Jag har försökt hitta t.ex. Gustavus 1:a, men utan några resultat. Min slutsats blir att det i nuläget inte ens finns ute på marknaden, men rätta mig gärna om jag har fel.

Gustavus smak påminner faktiskt en aning om Camel, liksom konsistensen. Gustavus är dock en aning fruktigare, lite friskare och inte med samma anstrykning åt chokladhållet. Konsistensen är i fuktigaste laget, och rinner en aning för mycket. Personligen har jag inga problem med detta, men en van vit-snusare bör nog hålla sig undan. Fukten gör ju också att smaken blir intensivare, och försvinner snabbare. Det liksom rinner av en. Mitt bestående intryck är att det inte är något större fel på Gustavus, men inte något större rätt heller. Ett dussinsnus med dominerande tobakssmak, som lämpar sig där snus brukar lämpa sig. Priset är varken dyrt eller billigt, men är man förtjust i just den här smaken kan man lika gärna köpa Camel.

Avslutningsvis ännu ett lite stycke historia, och en genomgång av dosan. Snuset har fått sitt namn av Gustavus Adolphus (ja, Gustav II Adolf), som ett litet tack till att han finansierade det första svenska skeppet mot Amerika, sedan vikingarna var där och härjade (om de nu inte fastnade på Grönland). 1638, när kungen var både skjuten och död, återvände detta skepp, lastat med bl.a. tobak. Därav Gustavus logga, ett segel. Dosan är mörkblå och diskret, lite smalare än normalt, vilket gör den extra trevlig att ha i fickan. Den har samma slags spottlock som Camel-dosan, på översidan med den där tröga öppningsfunktionen (som dock gör att de använda snusarna stannar där de stanna ska, och inte ramlar ut – plus i kanten, med andra ord!). Spottlocket är i silver.

Sist men inte minst – jag ber tusen gånger om ursäkt för min alltför långa paus från bloggandet! Under min frånvaro har det kommit både nya märken, nya smaker och nya designer, och jag hoppas verkligen att jag inte, ännu en gång, översköljs av så mycket arbete att jag inte kan hålla er uppdaterade. Vi har dessutom ett gäng klassiska snusar att recensera och gå igenom. Vi ses snart.